Det finns många myter inom byggbranschen, speciellt när det kommer till materialval. Ofta uppstår föreställningar som inte alltid har grund i verkligheten eller vetenskapen. På Wavin har vi märkt att en del ingenjörer och installatörer undviker dräneringssystem av plast eftersom de anser att plast – till skillnad från gjutjärn och stål – är brandfarligt och därför inte brandsäkert på lika villkor.
Detta är en myt som vi skulle vilja skingra i den här artikeln.
Vad säger byggreglerna?
Vid dräneringsinstallationer i flervåningshus blir det alltid ett brott i golvbeläggningen. Enligt BR18 §104 ska konstruktionen och installationerna planeras och utföras så att det säkerställs att det vid brand inte sker någon betydande spridning av brand och rök. Likaså anges i BR18 §114 att genomföringar i brandavskiljande byggnadsdelar ska utföras så att byggnadsdelarnas brandtekniska egenskaper inte försämras.
Vid användning av avloppssystem av plast kommer därför alltid passivt brandskydd att behöva användas, antingen i form av brandtätningar eller brandmanschetter. Båda produkterna har det gemensamt att de är testade och godkända tillsammans med de enskilda plastsystemen enligt DS/EN 1366-3 i olika typer av konstruktion, t.ex. gipsvägg, betongvägg och betongdäck. Likaså säkerställer testet att en temperatur högre än 180°C inte uppstår på den icke exponerade sidan av röret eller golvbeläggningens yta.
För avloppssystem i andra material gäller andra åtgärder för att säkerställa att brand och rök inte sprids mellan brandcellerna i en byggnad, eftersom inget system är brandsäkert i sig.
Hur brandsäkras avloppssystem av plast?
Brandtätningar (brandtejp) och brandmanschett består av ett obrännbart och expanderande skum, som monteras på plaströret i våningsavskiljningen och som vid värmeavskiljning expanderar och stänger gapet mellan golven snabbt och effektivt före kl. plaströret har smält. Användningen av denna installation säkerställer att eld och rök inte sprids mellan brandcellerna. Samtidigt minimeras risken för att brandskyddet brister på annat håll vid rörskarvar och plastövergångar, till exempel mellan toalett och golvbrunn.
Vid användning av obrännbara system som stål och gjutjärn är det mycket viktigt att övergångar till toalett och golvbrunn utförs korrekt. Så här är det viktigt att övergångarna görs med de specifika övergångsprodukter som systemet brandtestas med, så att de inte smälter bort vid brand. Om detta inte säkerställs kan här uppstå en skorstenseffekt, genom vilken värme, gaser och lågor kan passera genom den brandavskiljande delen av byggnaden.
Därför är plaströr ett bättre val
Huruvida ett material är brännbart eller inte bör därför aldrig vara avgörande för valet av avloppssystem. Brandskydd av hela anläggningen och efterlevnad av de brandtekniska kraven och åtgärderna ska alltid vara i fokus och iakttas, oavsett materialval. Dräneringssystem av plast är minst lika brandsäkra som dräneringssystem av traditionella obrännbara material. Plastsystemen och installationerna är testade och godkända enligt alla brandsäkerhetskrav, och medan andra material kräver ett extra isoleringsskikt för brandskydd genom hela installationen för att minimera värmeutvecklingen från rören, har plaströren med enkel och lätt användning av brandskydd i genomföringarna kan installeras på valfri plats i byggnaden. Plaströren är dessutom lätta och därmed lätta att hantera, vilket förbättrar arbetsmiljön för installatörerna. Plaströr korroderar inte och rapporter från TEPPFA visar att de har en livslängd på över 100 år. Sist men inte minst kan de förkortas på plats utan att skapa ytterligare brandrisk under installationsfasen.
För alla system gäller naturligtvis att de ska installeras korrekt enligt de brandtekniska kraven och leverantörens monteringsanvisningar för att säkerställa spridning av brand och rök.
